Människans bästa vän

 
 
Varje gång jag blöder näsblod kommer hon direkt för att kolla läget och krypa upp i famnen. När jag vaknat på natten av näsblod, gissa då vem som stått bredvid sängen i mörkret...

Narkos och illamående

Här kommer en snabb genomgång av en dag hos dagkirurgin. Som jag skrev tidigare så fick jag en operationstid i sista minuten pga att jag blödde så mycket. Jag är så otroligt tacksam över att kunna få en tid så här snabbt! Det hade aldrig varit möjligt om det inte vore för Osler-centret. 
 
Outfit dagen till ära.
 
Jag åkte hemifrån kl 5.30, fastande och nyduschad för operation. Ca 7.15 stod jag och anmälde mig på sjukhuset i Uppsala. Därefter mötte jag en sjuksköterska från dagkirurgin som gav mig en sängplats. Den här gången kände jag igen alla ur personalen sedan tidigare vilket kändes tryggt. De är allihopa så himla bra och omhändertagande där! Jag tror att det här var min sjätte eller sjunde operation i näsan. 
Jag skulle inte ner till operation förrän ca 9.30 men var på plats tidigt för att ta lite prover. De ville främst se om jag behövde få en blodtransfusion. Sedan fick jag ett dropp med antibiotika och därefter var det mest bara att vänta. Jag hade som vanligt valt fönsterplatsen så fick ligga och se ut på det fina vårvädret åtminstone. Sedan hade jag turen att få en trevlig och pratglad rumskompis!
 
 
Antibiotikadropp före ingreppet.
 
Jag blev rullad till operation vid 10 tror jag, lite svårt att minnas detaljer i efterhand. Narkosen gick bra, hade samma narkosläkare som sist vilket var positivt. Förut har jag tyckt det varit obehagligt men nu var jag så trött så kunde knappt vänta på att få somna. Strax efter 12 vaknade jag på uppvaket så jag tror det gick lite snabbare den här gången än tidigare. Illamående och ett extremt sug efter nyponsoppa, som vanligt, tur det är precis vad man får på rummet! När jag senare träffade min läkare igen så förklarade han att jag hade fått två st nya kärlförändringar (färre än tidigare) sedan förra ingreppet i mars, varav ena var stort och säkert det som blödde så okontrollerat. Han hade spelat in förra ingreppet och detta så jag fick se skillnaden, i mars hade jag fler kärl som åtgärdades och om jag har tur så är det tack vare medicineringen. Jag ska fortsätta använda Timolol och i juli är det dags för nästa operation, då får vi se om det syns någon väsentlig skillnad jämfört med alla tidigare gånger!
 
Obligatoriskt sängläge efteråt.
 
På vägen hem från Uppsala mådde jag riktigt dåligt och kräktes. Hade en hemsk huvudvärk och var extremt trött. Har mått dåligt efter tidigare gånger också men det här var värre. Antar att det var på grund av den stora blodförlusten innan. Nu är det lite mer än en vecka sedan ingreppet och jag börjar känna mig piggare. Den extrema nästäppan har släppt och nu känner jag mig endast lite snuvig. Enligt min erfarenhet bör man räkna med cirka 1 vecka i återhämtningstid, men som det mesta är det säkert väldigt individuellt. 

Blodförlust genom näsblod

Jag vet inte hur många jag mött som inte kan förstå hur näsblödningar kan vara orsak till extrem blodförlust. Näsblod för många är nog synonymt med ett par droppar blod. För många av oss med Osler är det förknippat med extrema mängder, ett ymnigt blodflöde som kan hålla på i timmar. 
 
Så var det för mig för ett par dagar sedan. Jag opererades ju senast i mars och har nyligen haft ett par veckors lugn. Det var till och med så lugnt att jag stundvis glömde bort att jag är sjuk. Kan ni tänka er? Jag är annars van vid ständiga näsblödningar, konstant trötthet och daglig yrsel. Men under några få veckor kände jag inte av det i samma utsträckning eftersom jag fick behålla mitt blod i kroppen.
 
För ungefär en vecka sedan hade jag en stor näsblödning, då förstod jag att det var dags igen men hade inte väntat mig att det skulle bli ännu värre. Jag hade nästa operation inplanerad i juni. Några dagar senare vaknade jag på natten av att jag blödde rikligt, det kändes som att vakna upp i en pöl. Jag somnade om och sov vidare, med handdukar under näsan, på grund av att jag blir så trött så orkar inte vara uppe. Vaknade en stund senare av att det var dyngsurt av blod, bytte handdukar och sov vidare. Men vaknade såklart igen av samma anledning som tidigare. Här började jag bli lite orolig för jag kände mig påverkad av blodförlusten. Jag hämtade det blodstoppande medlet jag har och bytte bomullustuss efter bomullstuss med medel och till slut stannade det av. Jag la mig ner igen, denna gång med bedövad näsa efter allt medel jag använt. Jag överdoserade antagligen. Jag kände mig lite orolig för om jag verkligen skulle sova när jag förlorat så mycket blod, men tröttheten bestämde så jag somnade snabbt. 
 
Dagen efter kände jag mig energilös. Det blir som att hjärnan är i en dimma, jag blir trögtänkt och har svårt att minnas enkla saker. Jag kände mig kall men fick som feberkänsla då och då. Jag var inte ok, helt enkelt. Eftersom jag var rädd för att behöva få en till liknande blödning, vilket då garanterat hade krävt ett besök på akuten vilket jag inte har någon lust med, så ringde jag min läkare i Uppsala. Jag fick en operationstid dagen efter. Jag kunde inte vara mer tacksam för den vård jag får där. Min läkare där är så bra, all personal på dagkirurgi-avdelningen är lika bra dem och jag känner mig alltid så väl omhändertagen där! I nästa inlägg tänkte jag skriva om ingreppet som jag nu gjort 6 eller 7(?) gånger.