Att vara patient i sjukvården (del 4)

Fortsättning.
 
Jag har alltså gått och väntat flera veckor på att få en tid till en röntgen som inte ens har skickats iväg. Läkaren kunde inte förklara vad som skett. "Jag vet tyvärr inte vad som hänt...men när har du operationen inbokad, du kanske hinner göra röntgen innan?" frågade hon. "7 december" svarade jag kort. "Ehm..jaha..det har ju varit redan" sa hon då. Jag ifrågasatte hur det hade kunnat gå en hel månad sedan remissen skulle ha gått iväg men hon hade inget svar på den frågan. 
Det här samtalet berörde också frågan kring varför jag ej hade varit och tagit mina järndropp. Och då var det ju det här viktiga filtret igen. Jag berättade för henne att jag minsann försökt boka tid för att få järndropp men att det har tydligen varit sådant problem att få fram det här filtret, trots att jag både sagt vad det heter och vilken avdelning man vanligtvis finner det på. Ändå har det gått veckor. "Oj, det är ju 2 månader sedan jag skrev ut recept på järndropp till dig...jag ska verkligen vara på dem om det!" sa hon vilket då även påminde mig om att fråga om receptet till järndroppet som inte stämde det heller. Tur att man som patient har koll själv. 
 
Här är jag nu. Min bild av 2018 som ett möjligtvis operationsfritt år har raserats innan 2017 ens har slutat. Och jag undrar, ska det verkligen vara på det här viset? Ska man som patient behöva hålla reda på recept och särskilda (livsviktiga!) behandlingar? Ja, enligt min erfarenhet måste man det. När jag för ett tag sedan hade bestämt mig för att släppa på kontrollen då jag känner att det tar över för mycket av mitt liv, insåg jag att jag faktiskt måste kunna känna mig lugn i sjukvårdens händer och lita på att de vet bäst. Men så är det tyvärr inte i verkligheten. Som kroniskt sjuk måste man ha lika mycket ork och energi som hälsan själv för att klara av att vara sjuk. 
 
 
 
Jag önskar er som läser en God Jul!

Kommentarer:

1 Anonym:

Min dotter, ja det verkar så du. Det är inte klokt att det ska vara så I vårat samhälle idag. Jag är ändå oerhört stolt över dig ❤️ ❤️ ❤️ ❤️

Svar: ♥️
levamedhht.blogg.se

2 Margita Fernholm:

Hej!
Jag vill tacka dig för din blogg och hoppas att få läsa mer om hur det går för dig. Jag önskar dig all lycka till med allt du måste gå igenom. ❤️

Kommentera här: