Leva med HHT

Den här morgonens näsblödning går till min näsblodshistoria som en av de svåraste att få stopp på.

 

Jag proppade näsan med bomull och blodstoppande medel, vilket brukar göra flödet svagare för att till slut stanna av helt. Men den här gången fungerade det enbart som en propp och näsan fylldes med blod som snabbt började forsa bakåt istället, trots att jag höll huvudet något framåtlutat. Jag överdoserade antagligen Lidokainhydroklorid-adrenalinet. Blodet rann och jag varvade med bomull och att bara låta det rinna.

Jag är ju en van 5-6 timmars näsblödare men trots det gjorde den här mig orolig. Jag trodde faktiskt inte att det skulle sluta av sig självt utan att det skulle få bli akuten. Annars när jag blöder rejält så brukar jag ändå känna att jag har det inom någon sorts kontroll och som att blodflödet blir lite, lite svagare för varje timme. Särskilt när jag använder Lidokainhydroklorid-adrenalinet brukar jag känna att det är på gång att sluta blöda även om det ibland krävs ett par såna bomullsstoppningar. Det brukar liksom minska, men den här gången fortsatte det blöda lika kraftigt hela tiden och jag hann inte med, blodet var överallt.

 

Men till slut lyckades jag få ordning på det! Känner mig som en urvriden trasa. Nu sitter jag med näsan insmord med Terracortril, den känns öm och som om minsta fjäderlätta rörelse på näsan startar hela kaoset igen.